Goa ligger i regionen Konkan på Indiens västra kust, söder om Mumbai. Geografiskt sett är Goa Indiens minsta stat (totalt finns 28 stater) och den fjärde minsta staten invånarmässigt. Staten är en gammal portugisisk koloni med Vasco da Gama som den första portugisen att sätta fötterna på den goanska marken år 1523 med planen om att ta kontroll över kryddhandeln i Asien. Portugiserna hade makten ett bra tag och staten hör till en av världens längst hållna kolonier. I 450 år hölls Goa som koloni och blev inte en del av Indien förrän 1961. Kolonialtiden återspeglas fortfarande av katolska kyrkor, portugisisk matkultur och framförallt språket Konkani som har rötter i det portugisiska språket.
Goa har en yta på 3700 km och ett invånarantal på ca 1,4 miljoner. Panaji är huvudstaden, en gammal pitoresk stad med cirka 100 000 invånare inklusive förorter. Staden är liten för att vara en indisk distriktshuvudstad och har en härlig touch av portugisisk arkitektur med smala gator, blå -och vitfärgat tegel och kyrkor tätt intill varandra. Blanda detta med Indiens hinduism och islam och bli inte förvånad om du ser ett krucifix bredvid bilden av Shiva.
Goa har en av Indiens högsta per capita inkomster. Turismen är den största industrin med ca 2 miljoner turister per år, varav 300 000 utländska. Turisternas lockbete är fullt förståeligt; en 10 mil lång kustlinje vid Arabiska havet med ett tjugotal badorter med långa stränder och palmer. Fiske har en stor betydelse i Goa, vilket märks tydligt av både den täta mängden båtar längs med stranden och strandrestaurangernas stora utbud av fiskrätter.
Efter att ha gjort lite research på tåget bestämde jag mig för att besöka Palolem Beach. Palolem beskrivs ofta som en av Goas lugnare stränder. Med åren har det utvecklats med många restauranger och barer längs stranden och ett antal lyxresorts i närheten. Tråkigt tänker vissa, men utveckling till följd av turism behöver inte alltid betyda någonting negativt. Jag tänkte ge det en chans. En timme efter att tåget börjat rulla kom en man och tog emot frukostbeställningar. Tågets stora gungande rörelser i sidled vaggade mig snabbt till sömns. Natten gick snabbt och filten som fanns på min brits var behövlig i tågets kalla AC-vagn. Jag vaknade upp, åt min beställda, nylagade Masalaomelett (en omelett med en orientalisk smak av chili, lök och koriander) och ställde mig i tågets dörröppning för att få en glimt av det vackra landskapet. I Indien är dörrarna öppna under färd både på tåg och bussar. En stång pryder ofta dörröppningen där man kan hänga och känna håret fläkta i vinden. Farligt enligt svensk standard men behövligt i den trängsel som lätt skapas i kollektivtrafik i ett miljardbebott land. Vi for förbi oxar, djungel och kläder på tork. Efter en stund stannade tåget i Margao där jag klev av. Hettan och fukten som mötte mig var enorm och kläderna klistrades tätt mot huden på nolltid. Mitt yra huvud längtade efter vatten, även kallat Paani på hindi. Jag ställde mig i en taxikö där jag hittade några andra turister som också var på väg till Palolem. Vi bestämde oss för att dela en statligt ägd taxi och betalade resan i förväg i en liten lucka. 600 Rupies gick det på, väl värt bekvämligheten när man är 4 personer. Taxiresan tog cirka en timme trots den korta biten på 4 mil. Vägen var snirklig och gick upp och ned för berg och kullar. Taxichauffören körde som en biltjuv och jag blundade av rädsla då jag såg en upp och nedvänd lastbil i diket bredvid vägen. Vi kom fram väl trots allt och blev avsläppta precis nere på stranden vid Palolem Beach Resort, ett hotell med stora tält i trädgården som man kunde bo i. Den 40-gradiga värmen krävde luftkonditionering och som tur var fanns det ett svalt rum kvar. Det var mitten av april och lågsäsongen hade sänkt priset till 1000 Rupies (ca 150 SEK) per natt. Efter en lätt nudellunch på hotellet gick jag den 1 minuterlånga promenaden ned till stranden. Jag möttes av en vy som överträffade mina förväntningar maximalt. Det var något av det vackraste och mest roingivande jag någonsin skådat. Framför mig fanns en lång strand med vit sand och ett lugnt hav med blått vatten. Palmer växte längsmed strandkanten sida vid sida om bungalows, restauranger och yogastudior. Småväxta brunbeiga kor låg utsträckta i sanden och trängdes bland fiskebåtar och indiska familjer badade i havsbrynet med kläderna på. Palolem Beach ligger med gångavstånd till 2 andra stränder, Columb Beach och Patnem Beach. Jag tog en promenad mot Columb Beach, där jag kastade mig i havet. Solen hade värmt upp havet under en lång tid och havstemperaturen låg runt 30 grader. Inte särskilt svalkande men ändå skönt. Efter att ha sett solen gå ned begav jag mig mot Rockit, en restaurang med en underbar träterass som räcker en bit ut i sanden. Borden var låga och man satt på kuddar på golvet och åt. Jag beställde en klassisk Goansk grilltallrik med tandoorifisk, grillade jätteräkor och bläckfisk. Magiskt fräscht och gott.
Distriktet Goa bjuder på allt från elefantridning, vattenaktiviteter som vindsurfing, dykning och vattenskoter, kryddträdgårdar, yoga och meditation till katedraler, tempel och moskéer. Runt Palolem finns ett stort naturreservat, Cotigao Wildlife Sanctuary som är känt för dess biologiska mångfald. Reservatet erbjuder ett mångfald i växtlighet och chansen att se allt från fladdermöss och ormar till antiloper och rådjur. För den som letar efter en bankomat eller apotek och vill strosa runt i små lokala affärer så finns staden Chaudi runt 10 minuter från Palolem med taxi.
Min tid i Goa var kort, endast 4 dagar och dagarna gick snabbt. Aprilvärmen tillät inte mig att åka runt och titta mycket och jag skulle därför vilja återvända runt jultid då värmen ska vara lite varmare än svensk sommar. Närheten av hav är ett måste och mitt intag av vatten ligger runt 4-5 liter per dag. Dag 3 beger jag mig mot Intercontinental Hotel, en kvarts taxifärd från Palolem, och hyr in mig i ett av deras strandtält som ligger på deras privata strand. Till min förvåning kostar ett rum inte mer än ca 1000 SEK per natt. Väldigt mycket dyrare än Palolem Beach Resort i och för sig men billigt med tanke på dess femstjärniga standard. Jag påminns om vilket kontrastlikt land Indien är. Att komma in på hotellet efter några spartanska sköna dagar på stranden är som att befinna sig i ett palats. Kontrasten späs på då jag blir körd i en golfbil till mitt tält. Det ligger 30 meter från havet och ser precis ut som ett vanligt hotellrum med luftkonditionering, minibar och tv. Den enda skillnaden är att taket och väggarna är tälttyg. Jag somnar till havets brus den natten och vaknar upp till en stor buffé och poolbad. Dagen därpå åker jag tillbaka mot Mumbai med nattbussen. Bussen har små britsar längs väggarna i den bakre delen och det är just en sådan plats jag har. AC Sleeper, som de kallar det. Färden ska ta 12h och det finns ingen toalett ombord. Jag lägger mig ner på min klaustrofobiskt lilla brits och hoppas att bussen tar ett toalettstopp någonstans mitt i natten. Mycket riktigt vaknar jag vid 5-tiden av att någon skriker: "Toilet! Toilet!" Jag gnuggar mig i ögonen och går mot utgången. Vi har stannat halvägs uppför ett berg. Det är landsväg och kolmörkt. På rad utanför bussen står 15 indiska män och urinerar längs diket. De skriker på mig och en annan kvinna att hitta en egen toalett och jag går sömnigt över vägen. När jag uträttat mina behov kommer en bil körandes i full fart på andra körbanan. Den ser inte oss. Jag ler och gillar den indiska osäkerheten. Det handlar om ett helt annat tankesätt och en helt annan definition på allt. Jag lägger mig ner igen. Det skumpar åt alla håll, upp och ned, höger och vänster, och efter en stund har jag vaggats in med Goa inpräntat som ett vackert minne på min hornhinna.
Sophie 2008-08